Som dejting fotograf och dejting-coach triggar den här artikeln i Expressen mig, rejält. För dejting välden är komplex, den består av oväntade möten. Ett givande och tagande. Att ställa krav och att ge. Att bjuda på sig själv och samtidigt stå upp för sig själv. Och det gäller vare sig om dejten är till för att hitta sin livskärlek eller ett one-night-stand.
Så därför tycker inte jag att dejting världen blir hjälpt av artiklar som Anithas Clemence. Den gör snarare att kvinnor som vill prova att appdejta skräms iväg och män som tvekar, osäkra. Inte för att alla artiklar skall stryka medhårs, men läs här så förstår du vad jag menar 😉.
Dejta skall vara kul! Sätt gränser och var tydlig så kommer du ha de roligaste dejterna i höst, ever.
Men så här skrev jag som svar på expressens inlägg;
Läser Anithas Clemence artikel om hur besviken hon är på (män över lag?) eller bara män som hon träffat på dejting-appar och som är helt ointresserade av att ställa frågor till henne.
Först och främst blir jag ledsen när jag läser hennes artikel. Jag får känslan av att hon inte haft en enda bra dejt på hela sommaren, sorgligt obvious. Men också för att hon ser ut att ha fastnat i offerhörnet. För när blev det en persons (mannen) ansvar att hålla balansen i en konversation?
Att gå på dejt är oerhört spännande, men också supersvårt. Man skall balansera sin egna osäkerhet med att vara lagom världsvan och charmig, men inte för på eller klängig. Intresserad, men inte nyfiken, pratig men inte pladdrig. Alltså ni förstår ju själva, att många faller bort i den här ekvationen. Bland annat alla dom som inte har talets gåva.
Att vi (Anitha och jag) som är journalist, skribent och jobbar inom media ger vissa fördelar, som att ha lätt för att umgås med olika människor, att alltid kunna hålla igång en konversation med både ytligt kallprat eller djupa diskussioner. Men man blir också väldigt väldigt bra på att lyssna. Kanske ibland för bra lyssnare, lite terapeutisk nästan. Och det är där som jag tror att Anita har förvirrat bort sig…. i lyssnar rollen.
För ibland är det lätt att stänga av och betrakta mötet som ännu ett underlag till ett kåseri eller en debatt artikel. Det är ett enkelt knep att ta till när den ont vetande mannen/kvinnan på andra sidan bordet bara vill vara “himla härlig” men i dina ögen, kanske är lite ointressant.
Men om jag går till mig själv, de gånger jag varit på dejt och sällskapet mittemot har pratat oavbrutet, (vilket har hänt) brukar jag faktiskt fråga om han alltid är sån här? Självcentrerad eller bara nervös) Givetvis med glimten i ögat (man vill ju ändå vara lite härlig 😅) För varför skulle jag slösa en hel kväll, min dyrbara tid….
Om det inte vore för att få ihop material till den där debatt artikeln om ointresserade män. 😅
Vilken anledningen Anitha än må ha, så har hon ju uppenbarligen mål i mun och bläck i pennan, varför använde hon sig inte av dom skillsen när hon satt där på, låt mig gissa 😉 Strandvägen med sensommarsolen i nacken och (my guess) notan betald. Men eftersom dejten var ointressant, zoomade hon ut lite och fick faktist till en hyfsad artikel, öven om jag inte tycker att den tillför något.